Vi tar det från början!

Nu har vi varit här i Siena, en liten vacker stad i Toscana, i snart en vecka.  Här ska vi plugga italienska i två månader. Tiden går så otroligt fort, precis som alla har sagt så många gånger! Den bara springer iväg.

I söndags morse lyfte planet från ett väldigt regnigt Göteborg, och efter bara knappt tre timmar var vi framme i soliga, somriga Pisa. Därifrån skulle vi åka tåg till Siena. Flygresan gick jättebra trots att ett helt fotbollslag fyllde planet, och satt precis framför oss. Det kändes lite som att sitta i en skolresebuss! Men vi var ändå påväg, vilket kändes himla bra alltså. Båda två somnade, och plötsligt var vi framme. Vi sa vår första mening på italienska på plats i italien, när vi beställde en varm macka på flygplatsen. Vi hoppade på en buss in till Pisa centrum, och frågade sedan när nästa tåg gick till Siena. Det visade sig att vi var tvungna att byta i Empoli, och nästa tåg skulle gå om några minuter! Vi fick springa med alla supertunga väskor, och det gick knappt på grund av alla trappor. Mina väskor var värst såklart, jag som är så dålig på att packa vettigt. Ester fick springa upp med sina väskor för varje trappa, och sedan springa ner och hjälpa mig. När vi äntligen var på tåget gick det rätt så fort, men i Empoli hade vi också bara några minuter på oss att hitta tåget. Jag var så trött på detta kånkande av väskorna, men väl framme i Siena försvann all trötthet. Första intrycket av staden kunde inte varit bättre!!! 

Vi tog en taxi från flygplatsen in till centrum, och blev avsläppta mitt i världens brantaste backe, vår gata Via di Vallerozzi. Tittade man nerför backen såg man vackra hus i ett vackert grönområde. Allt såg väldigt italienskt ut. Vi bara stod där och kände oss lite förvirrade, skulle vi verkligen bo här liksom? Vi kom lite för tidigt, för vi hade stämt möte med vår landlady först en timme senare. Vi släpade våra väskor och oss själva uppför den branta backen, till ett litet torg där vi satte oss och tittade ut över världens finaste stad. 

Riktigt härligt! Torget i mitten heter Piazza del Campo, och det är kärnan i staden. Det är format som en snäcka, och vi brukar sitta där på marken och göra läxorna, och kanske äta en pizzaslice. Varje gång vi sitter där händer det lite underliga saker. En gång var det en invation av bin, en gång ett bröllop, en gång ett jätteslagsmål som sedan visade sig vara ett skådespel, och spontanapplåder har vi fått uppleva flera gånger! Någon börjar applådera åt ingenting, och så hänger en efter en på, och tillslut klappar alla som sitter på torget i händerna. På kvällen är det ett härligt nattliv där, och folk sitter i klungor och myser med en öl i handen eller liknande.

Nu ska vi göra något av denna dagen också, men snart ska jag berätta mer om hur vi har det!

KRAMAR från Emelie!